Historia

Under Strömstads storhetstid som havskurort använde man sig av mineralrik lera från havsbotten som hämtades i Kosterhavet precis utanför Strömstad. Den var noga undersökt av badläkaren och beskrivs i boken Hälsa genom havet av Karin Askberger och Karin Bjök som följer ”Gyttjan skulle lukta svavel, vara askgrå, kännas mjuk som såpa och smaka salt.

Peloterapi

Peloid är taget från grekiska Ttaos som betyder lera och likt vatten har olika typer av leror från världens alla hörn använts till extern behandling i flera tusen år. Så sent som på 1930 talet formaliserades begreppet peloterapi efter att en internationell forskargrupp tillsattes för att analysera olika lerors innehåll och egenskaper. Naturligtvis skiljer sig lerornas användningsområde åt då de har påverkats av olika miljöer och vegetation. Men även om ursprunget är olika har de många gemensamma nämnare som att de är mycket rika på mineraler och spårämnen och någon innehåller även humussyra och fulvosyra. Användning av leror har i nutid fått en renässans och man kan se allt fler produkter inom hudvård som använder sig av rena leror. Exempel på leror till kroppsbehandlingar är Moor Mud, Torv, Fango och Rhassoul. I produkter för ansiktet är vit kaolinlera väldigt vanligt.

Under Strömstads storhetstid som havskurort använde man sig av mineralrik lera från havsbotten som hämtades i Kosterhavet precis utanför Strömstad. Den var noga undersökt av badläkaren och beskrivs i boken Hälsa genom havet av Karin Askberger och Karin Bjök som följer ”Gyttjan skulle lukta svavel, vara askgrå, kännas mjuk som såpa och smaka salt. När gyttjeboxen i ekan var lagom fylld rodde man tillbaka till badhuset. Gyttjan filtrerades genom kaffesäckar för att eliminera fiskben och andra partiklar och bars in i baljor.”  Leran värmdes till minst 30-35 grader och masserades in över hela kroppen av baderskor tills den blev torr och smulades. Efter en sådan behandling duschades man med havsvatten innan man kunde få krypa ner i ett traditionellt varmt tångbad. Kurerna avslutades med en brutal kallvattens dusch som satte punkt för behandlingen.

Aromaterapi

Oljor från växter har använts i vardagslivet både till väldoft och för medicinska ändamål av många olika kulturer i urminnestider. Destilleringstekniken av växter till eterisk olja beskrivs för första gången i skrift på 1000 talet av den persiska läkaren och vetenskapsmannen Avicenna (ca 980e.kr. – 1037e.kr.) Metoden kom till Europa på 1100 talet med hans lärjungar och andra korsfarare. Destillationsapparater var ett standardredskap hos europeiska alkemister, apotekare och parfymörer i nästan ett årtusende. Under 1800 talet förfinades tekniken och bättre apparatur uppfanns som gav större mängder olja och en bättre doft. Detta blev starten för dagens stora parfymindustri. Intresset för eteriska oljor i behandling är fortfarande stort och både forskning och utveckling pågår ständigt, främst i Frankrike där eteriska oljor används i ett samspel mellan komplementär- och konventionell medicin. Aromaterapin är väldigt mångfacetterad och praktiseras utifrån otaliga skilda synsätt runt omkring i världen. Teknikerna för att kroppen skall ta upp den mycket flyktiga eteriska oljan sker oftast via hud och luktorganen men också oralt. I vårt SPA använder vi främst eteriska oljor som är skonsamt destillerade i Norge från norsk ren natur via massage och spabehandlingar. De kan även upplevas i vår basturitual.

Hydroterapi

Sedan urminnes tider har människan vänt sig till vatten för dess fördelaktiga och hälsobringande egenskaper. Hydroterapi går tillbaka till det antika Grekland där Hippokrates (460 - 370 f.Kr) var den första som dokumenterade sin användning av vatten och hänvisade till behandlingsformen hydropati. Grekerna var inte de enda som använde sig av vatten för rekreation, det gjorde också de forntida kinesiska, romerska och egyptiska civilisationerna. Det första kända badkomplexet byggdes redan under 60 talet av romerna i engelska Bath som än i dag, 2000 år senare är en välkänd kurort.

Prästen Sebastian Kneipp (1821-1897) revolutionerade hydroterapin när han upptäckte att vid systematisk och kontrollerad tillämpning av vatten där man utnyttjar de fysiska egenskaperna som temperatur och tryck, kunde utveckla en rehabiliteringsmetod som hjälpte vid olika medicinska behandlingar. Vid den tidpunkten utfördes denna typ av terapi enbart av läkare. Tillämpningen omfattade ett brett spektrum av terapeutiska metoder där många av dagens olika former av hydroterapi har sitt ursprung. Det innefattar allt från rehabiliteringsträning i vatten till vattenmassage med olika tryck och strålar till kurbad med olikt innehåll och temperatur.

Thalassoterapi

Thalassoterapi är en del av hydroterapin där man använder enbart marina element som havsvatten, leror och alger i förebyggande och hälsofrämjande terapeutiska behandlingar. Thalasso härstammar från grekiska och betyder hav. Även om läkare ordinerat vistelser vid havet med havsrelaterade behandlingar sedan 1500 talet kom det första erkännandet av havets positiva effekter på människans hälsa i en latinsk avhandling ”De Tabe Glandulari” år 1750 av Dr Richard Russell där han rekommenderade användning av havsvatten för att bota förstorade lymfkörtlar. Den specifika termen thalassoterapi användes först under 1800 talet av franska läkare som gjorde antaganden att de marina elementen andades in genom huden och på ett naturligt sätt tillförde kroppen livsnödvändiga näringsämnen som i sin tur hjälpte kroppen att återställa sin naturliga kemiska balans. Sitt inre hav.